Konstnärerna tar över och kollektivverkstäder som framtida galleri?

Spridda reflektioner av Margareta Klingberg efter deltagande i SUPERMARKET

Supermarket är den alternativa konstmässan som skapats av och exponerar den konstnärsdrivna konstscenen. Årets mässa, som pågick 14-17 februari, hade internationell spännvidd och fick förstärkning av rutinerade medverkande från Polen, Kanada och USA.

Till namnet och organisationen följer Supermarket marknadens former och spelregler med inträdesavgifter och kostnader för marknadsplatser i montrar. Under tre och en halv dag bjöds här rikligt med konstupplevelser. Men mässan blev lika mycket en mötesplats, ett forum för samtal och ett tillfälle för utbyte mellan parter och intressenter inställda på att söka kontakt och vidareutveckla nätverk.

Kultivator, "Kundharv" (pressfoto)

Konceptet Supermarket är resultat av Stockholm Art Fairs tredelning. Då en grupp gallerister självvalt formerade sig under namnet Market och intog Konstakademins lokaler beslöt några konstnärer att för egen och andras räkning skapa ett alternativ; en utställning som utgår från kraften och resurserna hos den växande scen som skapas av konstnärerna själva. Detta gjordes i år för tredje gången och fyllde Enskilda Galleriet på Kungsholmen, en kraftfull utvidgning från förra årets marknad i klassiska Konstnärshuset.

- Kulturellt kapital behöver inte innebära att konstnärer jobbar gratis, skriver projektledare Pontus Raud i utställningskatalogen. Snarare att vi tillför en annan puls och energi.

Som deltagande utställare i Supermarket 2008 befann jag mig under mässdagarna i en förtätad och pulserande massa av ljud-, bildintryck och människor. Mitt bidrag var en installation för Fiber Art Sweden där en text likt tapetvåder bildade bakgrund till textilt baserade verk. Härifrån försökte jag kombinera rollen som utställare med möjligheten att utforska andras arbeten och presentationer.

Fiber Art Sweden (foto: M. Klingberg)

- Det gick mycket snabbare att se Market, sammanfattade en besökare som kom från de etablerade galleristernas mässa i Konstakademin. Supermarkets utbud var ofta konceptuellt, tankebaserat, rikt på informativt innehåll. Utöver konstnärsdrivna gallerier fanns här också några av organisationerna inom konstområdet; t ex NKF, Nordiska konstförbundet, CRAC samt tidskrifterna Hjärnstorm, Paletten och nätbokhandeln Sjön.

Få utställare kom i år norrifrån. Galleri Verkligheten i Umeå valde att avvakta. Före detta Galleri Box kraftverk har dock en namne i Göteborg vars konstnär Björn Persborg presenterade verk i lådliknande resväskor. En kongenial form för att visa andaktsrum belägna på flygplatser världen över. Verket kan stå som exempel på den geografiska räckvidden i konstnärernas motiv och metoder.

Jordbrukets ikonografi

Stor sympati väckte konst- och jordbrukskollektivet Kultivator från Dyestad på Öland. Gården hyser både mjölkbonde, grönsaksodlare och konstnärer. Utifrån olika yrkesroller låter man verksamheterna blandas i bilder, performanceverk och sociala aktioner. Det organiska jordbrukets ikonografi används i enskilda bilder där flugfångare, fodersäckar, fröpåsar och kornas öronmärken ingår. Gårdens kor är medaktörer i filmen "Middag med korna eller Mat till dem vi älskar". Har man ångermanländskt perspektiv tänker man genast både på Skogsnäskollektivet, Holmgång och Anita Wohlén/Christer Carlstedts arbeten på Nordviks naturbruksgymnasium. Ämnen som resursanvändning, livsmedelsproduktion och distribution är knappast uttömda inom konsten, tvärtom än mer angelägna allteftersom den globala temperaturen stiger.

Jord- och markbundet var också Gustaf Broms imponerande vackra verk som representerade galleri Candyland, där mässans katalogredaktör Andreas Ribbung, snart utställare på galleri Torggatan 10 i Ö-vik, är en av aktörerna. Broms och följeslagaren Trish Littler har gått från Vendel i Sverige till Odessa vid Svarta havet i Ukraina. En serie fotografiska triptyker markerar deras väg genom Europas mitt. "A walking piece" är en teckning i tid utförd med våra kroppar, skriver konstnären. Teckningen sträcker sig över territorier med stark koppling till svensk krigs- och erövringshistoria liksom till pågående politiska skeenden.

Sprängraft

Komprimerat innehåll men stor sprängkraft kännetecknade verken hos galleri Tegen 2, som drivs av Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler. I Feilers korta video sitter tillfälligt sorglösa flickor i det palestinska flyktinglägret Jenin på Västbanken och sjunger i glädje över den barnteater som just invigts. The Freedom Theater har stöd från Sverige. Tegen visade också den Sverigebaserade turkiske konstnären Hakan Akcura som med affischens slagkraft och delar av den turkiska konstinstitutionen i översättning problematiserar kemalismens inflytande i dagens Turkiet. Ataturks ansikte är utraderat men igenkännbart och verket visades i Turkiet i höstas. Kerstin Hansson lockade med en vacker installation av gjutna naturobjekt och leksaker som dock hade giftig bismak och underton.

Studio 44, Emma Hammarén. (pressfoto)

På begränsat utrymme och i anspråkslösa format kommunicerade många utställare på liknande sätt med världen utanför konstvärlden. Emma Hammaréns sparade sms- meddelanden från bombattentatens dag i London är ett gott exempel. Mobilen som bildyta med pixlig text ger associationer till broderi och visades hos Studio 44.

Bland sponsorerna fanns i år Polska Institutet som gjort det möjligt för projektledningen att resa och stifta bekantskap med den livaktiga polska konstscenen.

Polska och aktioner

Så kom det sig att konstnärsgrupperna szu szu från Warszawa, f.a.i.t. från Krakow och Wyspa från Gdansk kunde resa till Stockholm, de senare med polska tegelstenar i bagaget. Wyspa har sin bas i före detta Leninvarvet i Gdansk. Fortfarande byggs några båtar om året medan industriområdet genomgår privatisering. Från en soffgrupp med varvets namn broderat i sammet, med Solidaritets logotyp som väggmålning ser jag japaner i Tokyo dansa polska folkdanser iklädda autentiska dräkter från olika polska regioner.

Wyspa: Video (foto: M. Klingberg)

Gruppen szu szu deklarerar:"There is no particular media we prefer." De nomadiserande konstnärerna visade dokumentation från en lång räcka aktioner i Polen och andra länder. Den mest anspråkslösa bestod i att måla grindar på olika daghem blå. Den mest omfattande var, enligt dem själva, när de öppnade en affärslokal i Schweiz där de under loppet av en månad bytte specialitet och inredning var annan dag. Till Stockholm medför de en bräda som en polsk skomakare använt för att stryka av lim. Objektet blev därmed konstförklarat. F.a.i.t samarbetar med konstnärer i Ukraina som i en video gett en professionell och traditionell historieberättare i uppdrag att reciterar performancekonstens historia på offentlig plats i Kiev. F.a.i.t intresserar sig för hur tradition fortlever i samtidskonsten.

Kollektivverkstäder i Kanada

Två konstellationer från den nordamerikanska kontinenten har anrikt förflutet och övertygande erfarenhet av konstnärsdrivna verkstäder och gallerier. Daniel Roy, baserad i Montreal, presenterade i utställningen, dess katalog och en pocketbok det kanadensiska nätverk som omfattar 150 arbetsplatser i det vidsträckta landet och sedan 1970-talet möjliggör experimentellt och multidisciplinärt arbete för unga och etablerade konstnärer. Sculptors Guild i New York bildades redan 1938 och har namnkunniga medlemmar som Louise Borgeois och Louise Nevelson. På Supermarket visades objekt av ca 50 medlemmar. För transportens skull likartade i format men maximalt väsensskilda i uttryck och material.

Därmed går tanken till de svenska kollektivverkstäderna; deras relativt anrika historia och fortsatt stora betydelse under nuvarande kulturpolitiska regim. Västernorrland har ju två av dem, varav den i Örnsköldsvik emellanåt också driver utställningsverksamhet. Avknoppningar förekommer på Ulvön, i Nordingrå, på Torggatan 10 i Örnsköldsvik. Att kollektivverkstäderna tar steget fullt ut och även blir gallerister är en tänkbar utveckling. Supermarket är/var inte minst en utställning om historiska och geografiska samband, om verksamma nätverk och nydanande möjligheter.

Hur den uppstickande mässan Supermarket kunde komma till i dagens klimat när egenföretagaren är det politiska idealet men kulturens tänkta sponsorer från näringslivet ännu inte hunnit skynda till - det är förstås en avgörande och intressant fråga. Under arbetet med förra omgången gav Bildkonstnärsfonden stöd med ett projektbidrag. I år var Stockholms kulturförvaltning största bidragsgivaren med 100 000 kronor. BUS, Bildkonst och upphovsrätt och Kulturrådet stöttade vardera med 50 000. Utöver projektledare Pontus Raud namnger katalogen 14 medarbetare som stått för allt från katalog till ljud och mässans fysiska uppbyggnad (och snabba rivning) av spånskivor. Mässan ger också intäkter utöver entréavgifterna. 36 utställare har betalat 400 euro vardera för en marknadsplats i konstens alternativa sfär.


Text: Margareta Klingberg
2008-02-25